Den auktoritära lettiska mentaliteten

Om man bortser från den ekonomiska katastrofen som hotar Lettland, det finns andra skäl att vara vaksam om händelserna i grannlandet. Lettland är nämligen en skör demokrati. Under ytan finns starka auktoritära strömningar bland befolkningar. Varje år sedan 2005 har en rasande homofobi kommit till ytan när man försökte hålla och äntligen lyckads ett par gånger att hålla en Gay Pride tåg. Det tog uttryck inte bara i hundratals hätska motdemonstranter med transparenter som skyllde 90 % av AIDS fall och pedofili på homosexuella, men också i en handskrivet plakat som krävde ”gaskammaren” för homosexuella och tusentals hätska kommentarer i internetportaler.
Jag har skrivit utförligare om detta på min engelska blogg för ett år sedan.
Men problemet är inte bara homofobi, problemet är än repressiv mentalitet som kräver att det vad jag tycker inte om, det vad jag om andra avskyr borde förbjudas och förtryckas. Samma attityd kom fram när gamla ryska krigsveteraner samlades (tillsammans med ett par tusen yngre Lettlandsryssar) för att fira den 9 maj, ”Segerns” dag i den gamla sovjetiska kalendar. För letterna betyder krigsslutet den 8 maj 1945 början på en 46-årig ockupation, ytterligare deportationer, stalinistisk terror osv. Naturligtvis är många upprörda när den 9 maj firas, med landet har yttrandefrihet.
Om man bortser från synpunkter om homosexualitet och ryssar, har många letter i botten en svag förståelse av vad yttrandefrihet, tryckfrihet, rättigheter att demonstrerar betyder. Som en lett med en höguppsatt ämbete i en europeisk institution sade – ”Lettland har demokratiska institutioner men ingen demokratiskt mentalitet”. Personen kan inte citeras med namn pga av hans arbete, men idén yttrades också nyligen av Vita Matiss, en lettiska uppvuxen i USA, utbildad i Schweiz och bland grundarna av Soros Foundation i Lettland. Hon pratade om den auktoritära tänkandet bland många letter i en tidningsintervju. Vita Matiss sade:
Demokratin är en växthus växt, det måste skötas och forma och principer som gäller är kvalitén och månfält. Därför letten, som känner att hans kultur är hotad, skulle helst sträva efter demokratins växthus, inte fortsätta leva in den auktoritära och hierarkiska djungel.

De påfrestningar som Lettland utsätts för i den ekonomiska krisen, som blir mycket värre än i resten av Europa, kommer att snarare stärka den auktoritära mentaliteten i Lettland. Efter en 10 % nedskärning av pensioner krävde en av pensionärsorganisationerna i Lettland på fullt allvar att man inför ”presidentväldet” i landet och struntar i parlamentet fram tills nästa val hösten 2010. Vad menas med ”presidentväldet” är oklart i författningsrättsliga termer, men meningen är att ha någon typ av enmans regerande, kanske en lettisk Hugo Chavez, som skulle med dirigistiska metoder skapa social rättvisa. Lettland hade ju redan en auktoritär ledare, Karlis Ulmanis (1934-1940) vars karriär som ”Ledaren” slutade men statens kapitulation inför en sovjetisk ockupation den 17 juni 1940. På hans arbetspass, så att säga.
Letterna har inte lyckads ta bort den auktoritära mentaliteten (ibland blandad med ”aggressive begging” metoder för att kräva att staten ska ta hand om allt och alla problem). Det måsta man ta hänsyn till, om man skulle ingå i långsiktiga kommerciella eller politiska relationer med Lettland. Den ekonomiska krisen kan leda till politisk turbulens och röra upp slemmet i den lettiska politikens mörka vatten.