Sunday, June 6, 2010

Läget i Lettland och letande efter Plan B

Det har varit väldigt länge sedan jag skrev något. Jag har varit upptaget med annat och att skriva på svenska tar mer tid än att skriva på mina andra språk –engelska (som går fortast) och lettiska, som används på nyhetsbyrån där jag jobbar.
Läget i Lettland har faktiskt inte ändrads mycket sedan förra sommaren. Vissa analytiker och skribenter gläds av enstaka tecken att den ekonomiska nedgången har bromsads och vissa eksport och industriella tillverknings siffor ökar något. De kan betraktas som de första gröna skott av en återhämntning men jag tror inte på det. Snarare har Lettland gått in i en fas av långvarig stagnation som kanske varar i fem, sex år.
Vad betyder det för mig? Och varför skriver jag ett blogg inslag på svenska när det flesta av svenskar som är intresserad av Lettland och Baltikum kan läsa mina och andra bloggar på engelska? Läget i Lettland betyder att inget kommer att ändras under den förutsebara resten av mitt aktiva arbetsliv (rent kronologisk, några år till, men som journalist och bloggare kan man ju fortsätta ändå till kyrkogårdens port :) ). Med andra ord, jag söker med alla tillgängliga medel en Plan B i Sverige. Inte för att jag är bland dem som har det sämst i Lettland. Jag har ett arbete som journalist, som är relativ välbetald men med sjönkande tendens. Jag är så där nöjd med jobbet men moralen sjunker så småningon av olika skäl. Jag har en OK bostad med familjen, även en sommarstuga 40 minuters bilfärd från centrala Riga. Men jag har ett barn på 14 år och ser inget framtid för honom i Lettland, där ytterligare nedskärningar kommer att förstöra både utbildningen (även på universitets nivå) och hälsovården (kanske viktigare för oss som är äldre). Kort fattat – ett framtidslös samhälle med dagliga tecken av socialt sönderfall (gatubettleri, vimlande fyllerister på gatan, en ökande proportion konstiga personer med utslaget, desperat utseende och tecken av alkoholism, drogmissbruk, fysisk och mental ohälsa). Med andra ord –increasingly fucked up.
Därför vänder jag mig till bloggens läsare som kanske har en idé var man kunde hitta ett jobb för mina kvalifikationer eller annan inkomstbringande sysselsättning i Stockholmstrakten. CV finns för interessanter. Tacksam för alla tips.  

Tuesday, July 7, 2009

Svenskar opereras i Lettland, letter hänvisas till privatvård?

Lettlands nya hälsominister Baiba Rozentale föreslår i en tidningsintervju att Lettland skulle tjäna pengar genom att göra höft och leds endoprotes operationer på svenska patienter på det svenska hälsovårdssystemets bekostnad. Samtidigt har Lettland stoppad all offentligt finansierade operationer av samma art för lettiska patienter. En lettisk patient faktiskt stoppades på väg till operationssalen den 1 juli, dagen då operationsstopp trädde i kraft.

”Export” av medicinska och kirurgiska tjänster är i och för sig bra, det gör andra östeuropeiska länder. Under turistsäsongen är t.ex. vissa lettiska privata tandläkare fullbokad med exilletter på besök och andra utlänningar. Men när Lettland avskaffar praktiskt alla s.k. offentligt finansierade planmässiga operationer, är det en skandal att en 70 årig svensk med låg pension kan komma att få sin höftoperation utfört i Lettland och leva vidare med återställd rörlighet, medan en 70 årig lett med samma diagnos kan komma i värsta fall att bli och eventuellt dö sängliggande.

Och det är bara början av nedskärningskarusellen i Lettland som praktiskt taget går över till 100 % privat betalhälsovård utan någon som helst förberedelse (som en fungerade privat hälsoförsäkring för privatpersoner och skattesänkningar).

Sunday, July 5, 2009

Sverige sänker flaggan i Lettland?

Avyttringen av svenska Bonniers två lettiska tidningar – dagstidningen Diena och affärstidningenDienas bizness – kan tolkas som ett tecken att Sverige sänker flaggan i Lettland. Lite slående är det att Bonnierkoncernen behåller och prioriterar sina tidningar i grannländerna Estland och Litauen, samt Bulgarien.

Det sägs att både Diena och Dienas bizness har gått med förlust och skulle göra det i framtiden under den pågående hårda ekonomiska krisen. Ett erbjudande från den estnisk-internationell finansierade lettiska bolaget Nedela välkomnades av Bonnier, men det rycktas att svenskarna avböjde ett bud för en betydande större del av deras baltiska verksamhet. De fortfarande har sina prioriteter.

Man kan säga att investerare kommer och investerare går, men Bonnier är ingen investerare som helst. Det är ett av Sveriges äldsta och respekterade media förlag, ägare till Dagens industri (DI), svenskaWall Street Journal och Financial Times i ett. Jag jobbade som reporter för Dienas bizness i 11 år 1995-2006 och var stolt att säga att vi var den lettiska dottertidningen till DI. Att Bonnier lämnar Lettland är en stark (även om oavsiktlig) signal till det svenska näringslivet att något är allvarligt fel i Lettland och att landets ekonomi betraktas som den svagaste länken. Om svenska beslutsfattare stödjer sig på vad DI skriver, de kan lika väl påverkas av vad DIs ägare gör.

Samtidigt det finns mer än tillräklig anledning att vara orolig om Lettlands ekonomiska framtid. Den första stora nedskärningen av statsbudgeten 2009 med motsvarande 7.9 miljarder kronor är en kraftig dråpslag mot utbildningen och hälsovården - bägge privatiseras i praktiken och blir tillgängliga på något meningsfull grad bara till dem som kan betala. Bara ett exempel – den 1 juli stoppades en patient på väg till operationssalen för en axelprotes operation som han hade väntad för i kö i flera år. Anledningen var att den statliga finansieringen av höft och andra ledprotesoperationen upphörde från och med den 1 juli.

En rad regionala sjukhus kommer att hastigt stängas utan tanke på någon form av färdtjänst för patienter som plötslig finns på avlägsen plats i förhållandet till närmaste sjukvårdsanstalt. En del av de ”avskrivna” sjukhus kommer att bildas om till någon slags vårdcentral med begränsade resurser för akutfall

Den 1 september sänks lettiska lärarnas lön till minimilönen 180 lats (2800 kronor) och många av de yngre och språkbegåvade lärarna kommer sannolikt att lämna yrket samtidigt med många erfarna lärare som arbetar efter pensionsåldern och kommer att ha sin pension sänkt med 70 % om de fortsätter arbeta.

All detta sker inför den nästa ronden av kraftiga nedskärningar i 2010-års budget i storleksordning ytterligare 7 till 8 miljarder kronor och man har anledning att undra om det överhuvudtaget kommer att finnas någon offentligt sektor eller offentliga tjänster kvar. Man lovar stora omstruktureringar och rationaliseringar, men det sker i sådan hast att man kan knappast tro att det kommer att lyckas eller att effektivitetsågärderna sparar mer än de kostar i ersättningar och a-kassan till de tusentals om inte tiotusentals offentliganställda som måste avskedas som en del av rationaliseringen.

Så det verkar att Bonniers avytrying av Lettlands ledande medier, även om en “vanlig” affär, är samtidigt både lätt och rätt att tolka som en sänkning av den svenska flaggan i Lettland och en signal till Skandinavien och omvärlden.


Thursday, July 2, 2009

Letter nobbar högerextremister

Den 30 juni gick jag till Lettlands Rosenbad för att titta på en demonstration kallad av ultranationalister som i Sverige skulle kunna lätt kallas för nynazister. Den samlade kanske 60 personer plus ca 10 journalister och TV kameramän. Demonstranterna samlades enligt ett upprop publicerad i olika nationalistiska webbsidor och som spreds med e-post för att uttrycka sitt vrede mot regeringens nedskärningspolitik och praktiskt taget allt som har hänt under den sista 18 åren.
På den enda plakaten som bärs av en av demonstranten var en text som krävde att de ansvariga för ”plundringen” av Lettland skulle ställas inför rätten. En annan ung man stöd och viftade med en flagga med ett omvänt hakkors i de lettiska nationalfärgerna röd-vit-röd. Korset faktiskt kallas för eldkorset (ugunskrusts) och prydde det lettiska flyvapnets flygplan under 20 och 30-talet, utan någon anknytning till Hitlertyskland.
Med hänsyn på den knapp förtrycka vrede som kändes under en mycket större manifestation den 18 juni som ordnades av Lettlands fackföreningsrörelse, var det ett lättnad att så få kom till ekstremhögerns demonstration.
Viktors Birze, ledare för den ultranationalistiska ungdomsrörelse Fäderneslands nationella kraftsamling/Tēvzemes Nacionālā Spēka Savienība, sade att det härskande eliten borde drivas bort med tegelstenar, och en annan mycket äldre man bekräftade att han var skulle föra en väpnad kamp mot regeringen när de demokratiska metoderna är uttömda.
Igors Siskins, ledare till den till Gustava Celmiņa Centrs omdöpte arvtagare till det lettiska 30-talets fascist rörelsen Pērkonkrusts/Åskans kors talade i nästan vänsteranarkistiska tongångar när han bad folk att vägra samarbeta med regeringen och bilda lokala frivilliga, horisontala organisationer baserad på familjer, lokala samhällen osv. En något konstig åsikt från en auktoritär organisation som låg bakom ett sprängningsförsök 1997 mot det sovjetiska Segermonumentet i Riga där två högerextremister dödades av sin egen bomb.
Ännu en historisk ironi är att Gustavs Celmiņš, ledare för Åskans kors under 30-talet, fängslades av den tyska ockupationen under andra världskriget. (Celmiņš, som blev universitetsprofessor i USA efter kriget, dog under 60-talet).
Att få letter (kanske 60) kom till högerextremisternas demonstration är ett tecken att folket är fortfarande skeptisk om populistiska rörelser med ryckte som extremister. Men Lettlands Security Police (motsvarande Sveriges SÄPO) varnar att det kan bli sociala oroligheter till hösten, när a-kassan tar slut efter nio månader för tusentals som avskedades vid årskiftet och folk upptäckar att de kan inte betala räckningen för värme efter sommarens lönesänkningar.
En video på engelska finns på min engelska bloggen Failed State Latvia?

Sunday, June 21, 2009

Den auktoritära lettiska mentaliteten

Om man bortser från den ekonomiska katastrofen som hotar Lettland, det finns andra skäl att vara vaksam om händelserna i grannlandet. Lettland är nämligen en skör demokrati. Under ytan finns starka auktoritära strömningar bland befolkningar. Varje år sedan 2005 har en rasande homofobi kommit till ytan när man försökte hålla och äntligen lyckads ett par gånger att hålla en Gay Pride tåg. Det tog uttryck inte bara i hundratals hätska motdemonstranter med transparenter som skyllde 90 % av AIDS fall och pedofili på homosexuella, men också i en handskrivet plakat som krävde ”gaskammaren” för homosexuella och tusentals hätska kommentarer i internetportaler.
Jag har skrivit utförligare om detta på min engelska blogg för ett år sedan.
Men problemet är inte bara homofobi, problemet är än repressiv mentalitet som kräver att det vad jag tycker inte om, det vad jag om andra avskyr borde förbjudas och förtryckas. Samma attityd kom fram när gamla ryska krigsveteraner samlades (tillsammans med ett par tusen yngre Lettlandsryssar) för att fira den 9 maj, ”Segerns” dag i den gamla sovjetiska kalendar. För letterna betyder krigsslutet den 8 maj 1945 början på en 46-årig ockupation, ytterligare deportationer, stalinistisk terror osv. Naturligtvis är många upprörda när den 9 maj firas, med landet har yttrandefrihet.
Om man bortser från synpunkter om homosexualitet och ryssar, har många letter i botten en svag förståelse av vad yttrandefrihet, tryckfrihet, rättigheter att demonstrerar betyder. Som en lett med en höguppsatt ämbete i en europeisk institution sade – ”Lettland har demokratiska institutioner men ingen demokratiskt mentalitet”. Personen kan inte citeras med namn pga av hans arbete, men idén yttrades också nyligen av Vita Matiss, en lettiska uppvuxen i USA, utbildad i Schweiz och bland grundarna av Soros Foundation i Lettland. Hon pratade om den auktoritära tänkandet bland många letter i en tidningsintervju. Vita Matiss sade:
Demokratin är en växthus växt, det måste skötas och forma och principer som gäller är kvalitén och månfält. Därför letten, som känner att hans kultur är hotad, skulle helst sträva efter demokratins växthus, inte fortsätta leva in den auktoritära och hierarkiska djungel.

De påfrestningar som Lettland utsätts för i den ekonomiska krisen, som blir mycket värre än i resten av Europa, kommer att snarare stärka den auktoritära mentaliteten i Lettland. Efter en 10 % nedskärning av pensioner krävde en av pensionärsorganisationerna i Lettland på fullt allvar att man inför ”presidentväldet” i landet och struntar i parlamentet fram tills nästa val hösten 2010. Vad menas med ”presidentväldet” är oklart i författningsrättsliga termer, men meningen är att ha någon typ av enmans regerande, kanske en lettisk Hugo Chavez, som skulle med dirigistiska metoder skapa social rättvisa. Lettland hade ju redan en auktoritär ledare, Karlis Ulmanis (1934-1940) vars karriär som ”Ledaren” slutade men statens kapitulation inför en sovjetisk ockupation den 17 juni 1940. På hans arbetspass, så att säga.
Letterna har inte lyckads ta bort den auktoritära mentaliteten (ibland blandad med ”aggressive begging” metoder för att kräva att staten ska ta hand om allt och alla problem). Det måsta man ta hänsyn till, om man skulle ingå i långsiktiga kommerciella eller politiska relationer med Lettland. Den ekonomiska krisen kan leda till politisk turbulens och röra upp slemmet i den lettiska politikens mörka vatten.

Friday, June 19, 2009

Den ekonomiska katastrofen --Lettland

Lettland är äntligen en nyhet i Sverige. Det annars ointressanta grannlandet anses nu som åtminstone ett indirekt hot mot det svenska banksystemet och den svenska kronan. Faktum är att Lettland är en ekonomi i total kollaps och en stat som är misslyckad (failed state) men utan de mest dramatiska yttra tecken som tungt beväpnade gäng på gatorna och ett sammanbrott av samhällsordningen. Det är inget Somalia, vatten och elförsörjning fungerar, kollektivtrafiken flyter, många butiker har öppet och gatulivet verkar tillsynes ”normal”.

Men Lettland står inför ytterligare två budgetnedskärningar av minst 7.8 miljarder kronor (500 miljoner lettiska lats) var för budgetåren 2010 och 2011. Detta som en följd av en vårdslös ekonomisk politik under de s.k. feta åren 2004-2008 som såg utlåningen (mestadels i euro) från svenskägda banker skjuta i höjden samtidigt som lönerna ökade i rasande tempo långt utöver arbetets produktivitet. Inflationen nådde en tvåsiffrig nivå för att vända om efter krisens inbrott till en ännu mer hotande deflation, även om i dagsläget situation kan betecknas som stagflation (BNP – 18 % första kvartalet, konsumentpriserna +4.7 i maj).

Årets nedskärning på lika 7.8 miljarder kommer att slå hårdast mot lärare och s.k. arbetande pensionärer. De sistnämnda kommer att se sina pensioner sjunker med 70 % efter den 1 juli om de fortsätter arbeta. Efter sänkningen kommer lärare i Lettland få bara minimilön på ca. LVL 140 (SEK 2200) före skatt. Det innebär en lönesänkning på 50 %. Redan i dagarna har ett antal läkare och lärare i pensionsålder sagt upp sig. Det löner sig inte att arbeta, även om en del är bland de mest erfarna och respekterade (åtminstone på arbetsplatsens nivå) i sitt yrke.

Bland de unga och bildade är det bara en tanke, ett ord – emigration, bort från Lettland, från hopplösheten, korruptionen och inkompetens. En stor lettisk koloni har redan bildads i Irland och många har gått vägen från hjälparbetare på bondgården till eget företagare. Som en lettisk bekant från London, som hade besökt de lettiska emigrantsamhällen i Irland sade nyss – de kommer aldrig att flytta hem! Och varför? De nära och kära finns inom Ryanair räkhåll, det finns Skype och annat för att hålla kontakt utan att vistas permanent i landet som ”skapar depressioner” efter ett par dagar hos släkt och vänner.

Men det värsta kommer. Nedskärningar sätter fart på en destruktiv spiral in ekonomin. När hela den onekligen uppblåsta lettiska offentliga sektorn får sina löner sänkt mellan 20 % till 50 % , krymper landets skattebas (så säger Googles engelsk-svenska översättningsautomat om ”tax base”). Det i sin tur innebära att statens intäkter sjunker och även om finansministern Einars Repse påstår att en sådan effekt är inräknad in de kommande årens nedskärnings siffror, jag misstänker att Lettland tvingas skära betydligt mer än LVL 500 miljon till hösten inför 2010 års budget.

I princip är det inget fel på att skära ned en uppblåst byråkrati och andra poster på statsbudgeten, t.ex. den lettiska motsvarighet till Luftfartsverket, som har betalt en styrelsearvode 2008 på mer än SEK 1 miljon till en lettisk akademiker och likadana summor till andra. Ekonomiminister Kaspars Gerhards har nyligen upplöst styrelserna för luftfartsmyndigheten, den katastrofala Posten och den lettiska järnvägens passagerartransport bolaget. Too little, too late och ett bevis att statskassan har använts för sinekurer för olika politiska partier vänners.

Sånt är läget i Lettland. Syftet med bloggen är at informera den svenska samhället om vad händer här, vad det sannolikt kommer att betala som skattebetalare eller frivilligt, när Lettland återigen behöver humanitära hjälpinsatser till den kommande vargvinter för pensionärer och arbetslösa. Ett annat syfte, ärligt talat, är att presentera mig själv och skaffa lite ”cred” för mina skriverier inför ett eventuellt återflytt till Sverige, där jag tillbringade största delen av 80-talet och fram till 1995. Men det Lettland som jag och andra dåvarande exilletter drömde om har blivit kort sagt en stundande mardröm.