Den ekonomiska katastrofen --Lettland

Lettland är äntligen en nyhet i Sverige. Det annars ointressanta grannlandet anses nu som åtminstone ett indirekt hot mot det svenska banksystemet och den svenska kronan. Faktum är att Lettland är en ekonomi i total kollaps och en stat som är misslyckad (failed state) men utan de mest dramatiska yttra tecken som tungt beväpnade gäng på gatorna och ett sammanbrott av samhällsordningen. Det är inget Somalia, vatten och elförsörjning fungerar, kollektivtrafiken flyter, många butiker har öppet och gatulivet verkar tillsynes ”normal”.

Men Lettland står inför ytterligare två budgetnedskärningar av minst 7.8 miljarder kronor (500 miljoner lettiska lats) var för budgetåren 2010 och 2011. Detta som en följd av en vårdslös ekonomisk politik under de s.k. feta åren 2004-2008 som såg utlåningen (mestadels i euro) från svenskägda banker skjuta i höjden samtidigt som lönerna ökade i rasande tempo långt utöver arbetets produktivitet. Inflationen nådde en tvåsiffrig nivå för att vända om efter krisens inbrott till en ännu mer hotande deflation, även om i dagsläget situation kan betecknas som stagflation (BNP – 18 % första kvartalet, konsumentpriserna +4.7 i maj).

Årets nedskärning på lika 7.8 miljarder kommer att slå hårdast mot lärare och s.k. arbetande pensionärer. De sistnämnda kommer att se sina pensioner sjunker med 70 % efter den 1 juli om de fortsätter arbeta. Efter sänkningen kommer lärare i Lettland få bara minimilön på ca. LVL 140 (SEK 2200) före skatt. Det innebär en lönesänkning på 50 %. Redan i dagarna har ett antal läkare och lärare i pensionsålder sagt upp sig. Det löner sig inte att arbeta, även om en del är bland de mest erfarna och respekterade (åtminstone på arbetsplatsens nivå) i sitt yrke.

Bland de unga och bildade är det bara en tanke, ett ord – emigration, bort från Lettland, från hopplösheten, korruptionen och inkompetens. En stor lettisk koloni har redan bildads i Irland och många har gått vägen från hjälparbetare på bondgården till eget företagare. Som en lettisk bekant från London, som hade besökt de lettiska emigrantsamhällen i Irland sade nyss – de kommer aldrig att flytta hem! Och varför? De nära och kära finns inom Ryanair räkhåll, det finns Skype och annat för att hålla kontakt utan att vistas permanent i landet som ”skapar depressioner” efter ett par dagar hos släkt och vänner.

Men det värsta kommer. Nedskärningar sätter fart på en destruktiv spiral in ekonomin. När hela den onekligen uppblåsta lettiska offentliga sektorn får sina löner sänkt mellan 20 % till 50 % , krymper landets skattebas (så säger Googles engelsk-svenska översättningsautomat om ”tax base”). Det i sin tur innebära att statens intäkter sjunker och även om finansministern Einars Repse påstår att en sådan effekt är inräknad in de kommande årens nedskärnings siffror, jag misstänker att Lettland tvingas skära betydligt mer än LVL 500 miljon till hösten inför 2010 års budget.

I princip är det inget fel på att skära ned en uppblåst byråkrati och andra poster på statsbudgeten, t.ex. den lettiska motsvarighet till Luftfartsverket, som har betalt en styrelsearvode 2008 på mer än SEK 1 miljon till en lettisk akademiker och likadana summor till andra. Ekonomiminister Kaspars Gerhards har nyligen upplöst styrelserna för luftfartsmyndigheten, den katastrofala Posten och den lettiska järnvägens passagerartransport bolaget. Too little, too late och ett bevis att statskassan har använts för sinekurer för olika politiska partier vänners.

Sånt är läget i Lettland. Syftet med bloggen är at informera den svenska samhället om vad händer här, vad det sannolikt kommer att betala som skattebetalare eller frivilligt, när Lettland återigen behöver humanitära hjälpinsatser till den kommande vargvinter för pensionärer och arbetslösa. Ett annat syfte, ärligt talat, är att presentera mig själv och skaffa lite ”cred” för mina skriverier inför ett eventuellt återflytt till Sverige, där jag tillbringade största delen av 80-talet och fram till 1995. Men det Lettland som jag och andra dåvarande exilletter drömde om har blivit kort sagt en stundande mardröm.